Tvärstopp i
talangfabrikerna
När fotbollslandslaget
inleder EM i Ukraina sker det utan spelare som vuxit upp i Stockholm, landets
största fotbollsdistrikt . Detta är ett underbetyg åt Stockholms modell för
ungdomsfotboll och borde fungera som varningsklocka för övriga landet.
Stockholm är det distrikt som gått längst mot tidig
selektering och koncentration av talanger till ett fåtal storklubbar. Senast
häromdagen kunde vi höra om att Hammarby IF selekterar redan i 6-årsåldern. Kortsiktigt
har det gett framgångar i ungdomscuper och pojklandslag. På seniornivå har dock
framgångarna uteblivit.
Förutom att vara helt utan representation i EM-truppen är
Stockholm också sämst av storstadsdistrikten på att fostra allsvenska spelare
och utlandsproffs sett till befolkning. En kille som växer upp i Göteborg har mer
än dubbelt så stor chans att bli elitfotbollsspelare än en pojke i Stockholm.
Att tidig selektering och koncentration inte är en
framgångsfaktor visas också av att endast sju procent av Allsvenskans 400
spelare har sin nuvarande allsvenska klubb som moderklubb. Totalt har endast 18
procent av spelarna fått ens en del av sin fotbollsutbildning i en allsvensk
klubb innan 17 års ålder.
Av de 82 procent av Allsvenskans spelare som inte gått via ”storklubbarna”
kommer 30 procentenheter direkt från utlandet. Övriga är fostrade i det breda
Fotbollssverige. Ser man till att storklubbarna i olika åldrar ofta attraherar
de för tillfället bästa spelarna är utfallet undermåligt.
Under mina snart 10 år som pojklagstränare i Guldhedens IK
har jag många gånger fått frågan om hur en pojke bäst når sitt mål att bli
fotbollsspelare. Tyvärr tycks tendensen vara att fler barn (och föräldrar) sneglar
på någon av Göteborgs större klubbar och tror att vägen till framgång går via
dem.
Sanningen är att en breddförening som Qviding FIF är en bättre
talangfabrik än någon svensk storklubb. BK Forward i Örebro är Sveriges i
särklass ledande talangklubb. Min egen förening Guldhedens IK slår flera
allsvenska klubbar bara genom att en nuvarande Allsvensk spelare har Guldheden som
moderklubb.
De allsvenska klubbarnas förmåga att fostra talanger
imponerar inte. Därför bör övriga Sverige inte titta alltför avundsjukt nästa
gång t ex Brommapojkarna lyfter en pokal i Gothia Cup. Framför allt bör vi inte
ta efter deras exempel. Vuxna i och runt fotbollen bör ta sitt ansvar och tala
om för spelarna hur det ser ut när de blir lite äldre. I alla fall om vi vill
att fler ska fortsätta spela fotboll och vi på sikt ska få fram fler duktiga
seniorspelare.
Kanske är den vinnande modellen ett samarbete mellan
storklubbarna och de mindre föreningarna fram till junioråldern. Då skulle vi antagligen
behålla fler lag och fler spelare inom fotbollen och därmed få ett större
underlag för storklubbarna i nästa steg.
Detta underlättas av att det idag finns verktyg för att
bedriva bra utvecklingsverksamhet även i mindre klubbar. Göteborgs
Fotbollsförbund har t ex en imponerande spelarutbildningsplan med tillhörande
hjälpmedel för tränare och föreningar samt en bra tränarutbildning.
Modellen med tidig selektering har visat sig leda fel och ge
färre fotbollsspelare på elitnivå. En modell byggd på samarbete skulle däremot gynna
alla. Spelarna skulle utvecklas bättre, fler skulle fortsätta spela fotboll
längre upp i åldrarna, fler mindre föreningar skulle få påfyllning till sina
seniorlag och storklubbarna skulle få en större grupp välutbildade talanger att
välja på den dag då det går att bedöma vilka som kan bli elitfotbollsspelare.
Stefan Kraft
Lagledare i Guldhedens IK P98/99
Lagledare i Guldhedens IK P98/99
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar