Tvärtstopp i "talangfabrikerna"

Inleder med att återge en artikel om faran med tidig elitsatsning och koncentration av "talanger" till ett fåtal storklubbar. Artikeln publicerades i GP i juni 2012:

Tvärstopp i talangfabrikerna

När fotbollslandslaget inleder EM i Ukraina sker det utan spelare som vuxit upp i Stockholm, landets största fotbollsdistrikt . Detta är ett underbetyg åt Stockholms modell för ungdomsfotboll och borde fungera som varningsklocka för övriga landet.

Stockholm är det distrikt som gått längst mot tidig selektering och koncentration av talanger till ett fåtal storklubbar. Senast häromdagen kunde vi höra om att Hammarby IF selekterar redan i 6-årsåldern. Kortsiktigt har det gett framgångar i ungdomscuper och pojklandslag. På seniornivå har dock framgångarna uteblivit.

Förutom att vara helt utan representation i EM-truppen är Stockholm också sämst av storstadsdistrikten på att fostra allsvenska spelare och utlandsproffs sett till befolkning. En kille som växer upp i Göteborg har mer än dubbelt så stor chans att bli elitfotbollsspelare än en pojke i Stockholm.

Att tidig selektering och koncentration inte är en framgångsfaktor visas också av att endast sju procent av Allsvenskans 400 spelare har sin nuvarande allsvenska klubb som moderklubb. Totalt har endast 18 procent av spelarna fått ens en del av sin fotbollsutbildning i en allsvensk klubb innan 17 års ålder.

Av de 82 procent av Allsvenskans spelare som inte gått via ”storklubbarna” kommer 30 procentenheter direkt från utlandet. Övriga är fostrade i det breda Fotbollssverige. Ser man till att storklubbarna i olika åldrar ofta attraherar de för tillfället bästa spelarna är utfallet undermåligt.

Under mina snart 10 år som pojklagstränare i Guldhedens IK har jag många gånger fått frågan om hur en pojke bäst når sitt mål att bli fotbollsspelare. Tyvärr tycks tendensen vara att fler barn (och föräldrar) sneglar på någon av Göteborgs större klubbar och tror att vägen till framgång går via dem.  

Sanningen är att en breddförening som Qviding FIF är en bättre talangfabrik än någon svensk storklubb. BK Forward i Örebro är Sveriges i särklass ledande talangklubb. Min egen förening Guldhedens IK slår flera allsvenska klubbar bara genom att en nuvarande Allsvensk spelare har Guldheden som moderklubb.

De allsvenska klubbarnas förmåga att fostra talanger imponerar inte. Därför bör övriga Sverige inte titta alltför avundsjukt nästa gång t ex Brommapojkarna lyfter en pokal i Gothia Cup. Framför allt bör vi inte ta efter deras exempel. Vuxna i och runt fotbollen bör ta sitt ansvar och tala om för spelarna hur det ser ut när de blir lite äldre. I alla fall om vi vill att fler ska fortsätta spela fotboll och vi på sikt ska få fram fler duktiga seniorspelare.

Kanske är den vinnande modellen ett samarbete mellan storklubbarna och de mindre föreningarna fram till junioråldern. Då skulle vi antagligen behålla fler lag och fler spelare inom fotbollen och därmed få ett större underlag för storklubbarna i nästa steg.

Detta underlättas av att det idag finns verktyg för att bedriva bra utvecklingsverksamhet även i mindre klubbar. Göteborgs Fotbollsförbund har t ex en imponerande spelarutbildningsplan med tillhörande hjälpmedel för tränare och föreningar samt en bra tränarutbildning.

Modellen med tidig selektering har visat sig leda fel och ge färre fotbollsspelare på elitnivå. En modell byggd på samarbete skulle däremot gynna alla. Spelarna skulle utvecklas bättre, fler skulle fortsätta spela fotboll längre upp i åldrarna, fler mindre föreningar skulle få påfyllning till sina seniorlag och storklubbarna skulle få en större grupp välutbildade talanger att välja på den dag då det går att bedöma vilka som kan bli elitfotbollsspelare.

Stefan Kraft
Lagledare i Guldhedens IK P98/99